lördag 17 november 2007

När försvann mina småbarn?


Jag är med mina tonåringar i Falun under helgen och vi pratar massor och passar på att umgås på riktigt - det är inte så ofta vi gör det ihop nuförtiden ...
Det slog mig att det är jättelängesedan jag och barnen var tillsammans - det jag minns senast var när jag tog dom med till Örebro för massor med vårar sedan och vi åkte "lille-putte-tåg", lekte i Stadsparken, köpte "gamla" karameller i Wapköping ... och jag vet att jag önskade att de skulle bli stora, för just då tyckte jag det var jobbigt att lyfta i och ur dom i bilen, bussen, tåget, båten eller hur vi nu färdades, jag upplevde det stressande med alla frågor om Varför? Var? Hur? När? som jag förväntades svara på och det kom alltid en följdfråga på mina svar, jag var riktigt trött på alla "matdiskussioner" - jag hade väldigt kräsna barn och tro inte att de gillade samma slags mat ...

Och idag slog det mig ... var tog "småbarnstiden" vägen? Jag trodde aldrig jag skulle sakna den tiden, men jag måste erkänna att det gör jag ibland för ... nu klarar de sig själva (för det mesta), nu är det jag som ställer alla frågorna och det är jag som tjatar, nu är de hungriga nästan jämt och vill veta när blir det mat (inte vad blir det för mat ...)
Men hursomhelst så har jag två underbara ungar som är roliga att vara med - nu som då - bara jag "orkar" hålla tempot för det är fortfarande intensivt fast på ett helt annat sätt ...
Jag passar på att gratulera en av mina allra bästa vänner Mrs. A-M som blir 41 idag!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, vad jag längtar tillbaka till den tiden då man var liten, när ens föräldrar tog hand om en och man inte hade ett enda bekymmer i världen! Nu, när jag är 17 år förväntas jag vara "vuxen", men jag känner mig inte vuxen! Innerst inne är jag fortfarande ett litet barn som vill sova i mammas säng, som ställer kluriga frågor och är väldigt kräsen i maten.
Men troligtvis ska väl jag också växa upp någon gång, men jag hoppas inte det!
/Dottern

Anonym sa...

och jag glömde ju säga:
Tack mamma, för alla år du bar på mig, svarade på mina frågor och lagade alla mina älsklingsrätter!
Tack! Jag älskar dig mamma!