Två år av saknad ...

... 14 juli 2008 så somnade min mormor in för gott ...
häromdagen när jag tänkte på allt jag skulle behöva hinna innan jag åker på semester på lördag så gick mina tankebanor så här: jag skulle vilja ha pizzabullar ... jag får försöka hinna baka sådana denna vecka ... det kommer jag inte hinna för jag har en massa annat som är viktigare ....det skulle vara bra att ha pizzabullar när vi ska ligga på stranden ... hur f-n ska jag lösa detta ... så här går min hjärna varm när jag försöker hitta lösningar - det går runt, runt och till slut brukar det klicka till och lösningen finns där och så var det den här gången också ... Mormor kan baka pizzabullar första dagen vi är i Höre och så har vi pizzabullar hela semestern (och säkert långt in i vinter också eftersom hon kommer baka pizzabullar i flera dagar) Första känsla var lycklig för att jag löst "baka-pizzabulle-frågan" och sen gick hjärnan igång igen ...Mormor är död, hon kan inte baka längre, hon finns inte där och jag är dum i huvudet ... hur kunde jag ha glömt att hon inte finns mer ... sen följde ledsen känsla för saknad och sen arg känsla för att jag misslyckats i mina tankebanor ... det som slog mig senare var att det har varit så naturligt att mormor fixat det jag inte klarat av eller hunnit med bara man frågat henne - min hjärna har inte förstått att den hjälpen finns inte mer ... så pizzabulle-frågan är fortfarande olöst ...