...och då ska jag och sonen ha revansch - för er som inte vet vad jag pratar om - får läsa mitt blogginlägg den 19 december ...
Jag är egentligen inte långsint, (fast dottern säger det), och det naturliga för mig skulle vara att det som hände för så längesedan är bortglömt, men den dagen sårade skolan mig och det gjorde så ont att se sonens min och ögon - han bara satt och tittade på lärarna när de kritiserade honom ... han sa ingenting ... han hade gett upp ... han förstod att de har makten ... att det fanns ingenting han kunde göra ... inte ens mamma kan hjälpa honom förstå varför man inte får betyg för att man inte lämnar in ett arbete som egentligen är gjort ...
Sonens skolgång har strulat från början och jag lovade honom tidigt att jag skall kämpa och göra allt för att det skall bli så bra som möjligt, för jag kände redan då att av skolan får vi inte den hjälp som behövs ... jag gillar inte människor som inte tar reda på helheten ... tänk på det innan ni dömer någon!
Hursomhelst så har jag en plan... och sonen och jag är kanske tuffare än vi ser ut:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du är inte långsint mamma! Du är den mest snälla, omtänksamma, tuffa och förstående människan jag vet...:-)
Fortsätt kämpa!
Hej på er.
Ja, jag håller med din dotter! fortsätt att kämpa, jag vet att det är tufft många gånger,
I den där planen som ni har på G, finns det utrymme för fler däri?
Ja, livet är en strid.
-Jag gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra.
Säger våran son.
mvh Annica
Skicka en kommentar