eller väldigt bra vänner ska man ha och se till att vårda ... det är jag superdålig på och har alltid varit ... de vänner jag har är (förutom mina närmaste) de vänner som tycker det är okej att vi tar vid där vi slutade förra gången vi sågs ... dom är inte många men dom finns och det tackar jag särskilt för ... jag tänker ofta på er fast jag inte hör av mig ...
En av dom som stått ut med mig (lika länge som Livskamraten faktiskt) var uppe och hälsade på med sin familj för någon helg sedan ... kort, roligt och intensivt besök som värmde hjärtat. Det var ett par år sedan vi träffades ... men vi fortsatte där vi slutade sist ... det blev en del att uppdatera ...
Livskamraten är mycket bättre på att vårda sina vänner och så har han en bunt också ...några av dom räknar jag också som "mina", så blir det när man levt ihop i över 25 år ... Jag måste erkänna att jag är avundsjuk på den "bunten" Livskamraten har för när det krisar så har han alltid någon att prata med ... han kan liksom välja vem som kan hjälpa honom bäst eftersom han har så många olika vänner ... som han valt med omsorg ...
När det krisar för mig bryter jag ihop, gråter och grubblar till jag kommer på någon egen halvbra lösning ... jag är min egen bästa kompis och det inte alltid att föredra, tro mig! Och det roliga är att jag har själv valt att ha det så här :)
- Människan är en komplicerad varelse, eller hur?
SÅ TA VARA PÅ DINA VÄNNER SOM TYCKER OM DIG FÖR DEN DU ÄR - SE VÄNNERNA SOM EN BRA INVESTERING FÖR FRAMTIDEN.
Förresten ... Grattis till min svägerska Inger - hon fyller idag om jag inte minns helt fel!
